The Return of the Tram

Idag var alltså dagen då Stockholmare åter kan åka spårvagn på stadens gator. Den första etappen av den nya spårvagnen som ska binda ihop city, västra kungsholmen, djurgården och ropsten. Spårvagnar är det idag mest effektiva sätt att bygga ut kollektivtrafiken inne i en vältrafikerad stad som Stockholm.

Under sommaren arrangerade SL en tävling på sin hemsida för att utse designen på de nya vagnarna som trafikerar linje 7. Tyvärr tror jag inte riktigt att SL förstod vikten av den tävlingen. Två av de tre alternativen var direkt löjliga och dessutom rätt fula medan det tredje var en variant där vagnen går helt i svart så när som på två vågräta guldfärgade linjer längst sidorna. När de nya svarta spårvagnarna nu börjar rulla på Stockholms gator tror jag att de kommer avgöra hur vagnarna kommer se ut under en lång tid framöver. Svarta, mörka och tråkiga alltså. Trist, tycker jag.

Jag ser ändå otroligt mycket fram emot en rödgrön valseger och en fortsatt utbyggnad av spårvägsnätet i innerstaden för att få fler och fler stockholmare att lämna bilen hemma och istället nyttja den fina kollektivtrafik vi har i staden.

Sandlådan Sergels torg

De senaste dagarna har min valtemperatur stigit ganska kraftigt, främst tack vare alla mina facebook-vänners ständiga peppande med aktiviteter, utspel och snygga affischer eller valbroschyrer.

Senast i raden av länkade artiklar är den här som berättar att valstugorna nu slagits upp på Sergels torg som att SSU och MUF slåss om platserna för affischering på räcket kring torget. Politik på sandlådenivå som självklart inte avgör valutgången. Läser också att min vän Filip Solsjö gett sig in i leken med ett tramsigt uttalande om att SSU provocerar för att de försökte göra samma sak som MUF, fast tidigare.

Största tecknet på att min valtemperatur stigit är väl kanske att jag börjat blogga igen. Hoppas uppdatera här betydligt flitigare än jag gjort den senaste tiden.