Bloggträff

Idag sitter jag i riksdagen och diskuterar bloggens roll med andra gröna bloggare. Det första jag fick lära mig var att använda twitter. Nu är det en presentationsrunda av alla deltagarna och vad våra bloggar handlar om. Ska jag vara helt ärlig vet jag inte vad jag ska säga om min blogg när turen kommer till mig men det kommer ni märka strax.

Det blev ingen presentation av bloggen. Däremot blev det lite skryt om att dagens inlägg är det tredje raka så snart känner jag mig kvalificerad att skriva upp mig på listan av gröna bloggare. Blandningen av dels deltagarna och blogginnehållet är mycket spännande, det finns många kloka hjärnor i salen jag just nu sitter i.

Nu har diskussionen börjat ta upp bloggar kontra pressträffar eller pressmeddelanden. Mycket intressanta synpunkter från personer med lite mer insyn i själva politikerarbetet än vad jag själv har.

Fortsättning följer, nu bryter vi för lunch

Efter en god macka är vi åter laddade för diskussioner kring bloggar. Nu är det språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson som talar. Sedan är det dags för frågestund. Spännande frågor och diskussion om kärnkraft, bostadspolitik och alternativa välfärdsmått.

Nu får vi information från socialdemokraternas ansvarige för nya medier eller sociala medier. Kärt barn har många namn som bekant.

Nu har vi lyssnat på Mathias Klang som har hållit ett väldigt intressant föredrag om vad bloggare och bloggar är. Tack så mycket!

Nu ska vi ha en diskussion och en liten frågestund.

Junilistan

På dn.se läser jag att junilistans ena ordförande, Annika Eriksson, hoppar av sitt uppdrag och lämnar partiet. Det var längesen jag läste eller hörde något om dem i media och jag måste erkänna att jag har haft funderingar på hur eller om de ska ställa upp i valet till europaparlamentet. Nu verkar det dock vara just arbetet med denna lista som fått Annika Eriksson att lämna partiet, av fullt förståeliga anledningar om hennes påståenden stämmer.

"Bland annat finns i princip hela styrelsen med i toppen på listan samtidigt som det är styrelsen som beslutar, säger Eriksson."

Just nu genomför Miljöpartiet de gröna sin medlemsomröstning kring hur kandidatlistan ska formeras utifrån ett förslag som valberedningen genom långt och hårt arbete fått fram. Junilistan verkar sakna både en förankring i en valberedelse och hos sina medlemmar, något som fått Annika Eriksson att reagera. Det är ofta en självklarthet hos oss miljöpartister om att det ska finnas hög grad av delaktighet och påverkansmöjlighet hos alla medlemmar, inte bara de som sitter i partistyrelsen. När jag läser detta reportage om junilistan inser jag hur viktigt det är att inte glömma bort hur bra vi faktiskt har det, även om såklart även vi kan bli bättre.

Men just nu är jag mest glad för att även jag som vanlig dödlig medlem fått vara med och säga min åsikt kring vilka vi ska skicka till Bryssel.

Att samarbeta

Just nu sitter jag och tittar på Svt24 som sänder från riksdagens partiledardebatt. Alliansens upprepade dumheter är inget som längre förvånar mig, om det någonsin gjort det, men det ständiga ifrågasättandet av oppositionens samarbete förvånar mig faktiskt. Alliansen själva består av fyra partier som kommer överrens om de politiska huvuddragen för att kunna bilda regering. Exakt samma kritik och ifrågasättande som media utsatte dem för för mindre än tre år sedan är den de nu riktar mot främst Socialdemokrater men även Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Samarbete är inte detsamma som att helt överge sina egna övertygelser utan en fråga om att gemensamt, genom uppoffringar och förhandlingar komma fram till en överenskommelse för vad det är alla tjänar på. Det är en viktig uppgift de tre oppositionspartierna nu står inför. Jag tycker inte att våra partier ska göra som alliansen och ta fram ett enat förslag som gör det omöjligt för väljare att kräva ansvar av enskilda partier i det val som kommer fyra år senare. Det är däremot inget jag är orolig för, jag har mer förtroende för partiledningarna än så. Ett enat alternativ men med tre olika partier är ett måste för att inte skapa en modell lik de i Storbrittaninen eller USA där det bara finns två partier att rösta på i realiteten. Det måste finnas olikheter inom de två olika blocken. Annars är politiken som vi känt den i Sverige död.

Att alliansen helt vägrar förkasta Israels handlingar i Gaza är en helt annan sak. Den får jag inte plats med nu.