Att samarbeta

Just nu sitter jag och tittar på Svt24 som sänder från riksdagens partiledardebatt. Alliansens upprepade dumheter är inget som längre förvånar mig, om det någonsin gjort det, men det ständiga ifrågasättandet av oppositionens samarbete förvånar mig faktiskt. Alliansen själva består av fyra partier som kommer överrens om de politiska huvuddragen för att kunna bilda regering. Exakt samma kritik och ifrågasättande som media utsatte dem för för mindre än tre år sedan är den de nu riktar mot främst Socialdemokrater men även Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Samarbete är inte detsamma som att helt överge sina egna övertygelser utan en fråga om att gemensamt, genom uppoffringar och förhandlingar komma fram till en överenskommelse för vad det är alla tjänar på. Det är en viktig uppgift de tre oppositionspartierna nu står inför. Jag tycker inte att våra partier ska göra som alliansen och ta fram ett enat förslag som gör det omöjligt för väljare att kräva ansvar av enskilda partier i det val som kommer fyra år senare. Det är däremot inget jag är orolig för, jag har mer förtroende för partiledningarna än så. Ett enat alternativ men med tre olika partier är ett måste för att inte skapa en modell lik de i Storbrittaninen eller USA där det bara finns två partier att rösta på i realiteten. Det måste finnas olikheter inom de två olika blocken. Annars är politiken som vi känt den i Sverige död.

Att alliansen helt vägrar förkasta Israels handlingar i Gaza är en helt annan sak. Den får jag inte plats med nu.