Junilistan

På dn.se läser jag att junilistans ena ordförande, Annika Eriksson, hoppar av sitt uppdrag och lämnar partiet. Det var längesen jag läste eller hörde något om dem i media och jag måste erkänna att jag har haft funderingar på hur eller om de ska ställa upp i valet till europaparlamentet. Nu verkar det dock vara just arbetet med denna lista som fått Annika Eriksson att lämna partiet, av fullt förståeliga anledningar om hennes påståenden stämmer.

"Bland annat finns i princip hela styrelsen med i toppen på listan samtidigt som det är styrelsen som beslutar, säger Eriksson."

Just nu genomför Miljöpartiet de gröna sin medlemsomröstning kring hur kandidatlistan ska formeras utifrån ett förslag som valberedningen genom långt och hårt arbete fått fram. Junilistan verkar sakna både en förankring i en valberedelse och hos sina medlemmar, något som fått Annika Eriksson att reagera. Det är ofta en självklarthet hos oss miljöpartister om att det ska finnas hög grad av delaktighet och påverkansmöjlighet hos alla medlemmar, inte bara de som sitter i partistyrelsen. När jag läser detta reportage om junilistan inser jag hur viktigt det är att inte glömma bort hur bra vi faktiskt har det, även om såklart även vi kan bli bättre.

Men just nu är jag mest glad för att även jag som vanlig dödlig medlem fått vara med och säga min åsikt kring vilka vi ska skicka till Bryssel.