Tal på Gröna Studenters årsmöte i Jönköping 11 februari 2011

På kvällen den 19:e september förra året kände jag en oerhörd tomhet och besvikelse. Den känslan var jag inte ensam om. Miljöpartiets valvaka var en av de märkligaste tillställningar jag någonsin har varit på.

För trots att Miljöpartiet hade gjort sitt bästa riksdagsval någonsin, trots att Miljöpartiet i Stockholm stad hade fått nästan 14 % av rösterna så räckte det inte. Det räckte in till majoritet i riksdagen, det räckte inte till majoritet i stadshuset och det räckte inte till majoritet i Stockholms landstingsfullmäktige.

Det här var dock inget nytt. Precis på samma sätt såg det ut på valvaken 2006, även om siffrorna hade förändrats lite.


Det som var nytt, och det som satte stämningen för hela kvällen, som gjorde det till en så märklig kväll, var partiet som hade fått 5,7 % av rösterna i riksdagsvalet.

Sverigedemokraternas framgång kom inte som någon överraskning. Opinionsundersökningar hade under hela våren och sommaren pekat på att sannolikheten att de skulle få riksdagsmandat var rätt stor.

Ändå tror jag inte någon av oss Miljöpartister hade gett upp hoppet om att det på valdagen skulle visa sig att alla de där opinionsundersökningarna hade fel.

Därför kom valresultatet som en sån chock, en så stark påminnelse om hur världen utanför Miljöpartiet ser ut. Om hur Jimmie Åkesson och hans partikamrater lyckats övertyga så många människor i Sverige om att allt, eller åtminstone det mesta, som är fel, är invandrares fel. Och att alla problem, som till exempel brottslighet, budgetunderskott, skattefusk, bidragsfusk med mera skulle minska, bara antalet invandrare minskar.

För mig och för alla er här inne är det en så fruktansvärd syn, ett fruktsanvärt resonemang. Och framförallt en syn på andra människor som är så långt ifrån vår egen att vi inte kan förstå den.

Kampen mot rasismen och mot fördomarna är det viktigaste arbetet vi alla här inne har framför oss de närmaste tre åren.

Det är ingen hemlighet att Jimmie Åkesson ser Miljöpartiet som ett extremistparti i den typen av frågor han brinner för. Jag googlade ”miljöpartiet extremistparti” för att kunna plocka upp några citat från honom, varför jag tänkte att jag skulle läsa upp dem här vet jag ärligt talat inte.

Istället för att hitta citat från Jimmie själv hamnade jag på en blogg som författaren blygsamt nog har valt att döpa till Förnuftets Röst, det är tydligen förnuftigt att vara rasist. Där jämförs sverigedemokraternas politik med miljöpartiets och slutsatsen blir självklart att eftersom miljöpartiet vill öka invandringen så är det vi som är extremister.

Ingenstans pratas det om människor, mänskligt värde, om personliga tragedier eller krig, miljökatastrofer och så vidare. Nej för då inser nog även rasisterna att de skulle få det väldigt mycket svårare att få gehör för sina resonemang.

Så länge Jimmie Åkesson, och den här bloggen jag hamnade på, kallar Miljöpartiet ett extremistparti kommer jag vara en stolt miljöpartist.

Vårt uppdrag är att förklara att det är positivt att vara så extrema som vi.

Här har dessutom vi som Gröna Studenter en viktig roll att spela. Sverigedemokraternas poltik är inte på något sätt förankrad i forskning eller vetenskap, det vet vi.

Som studenter på olika områden har vi en unik insikt om vad den senaste forskningen säger.

Vi är biologer som vet att det inte hjälper en vargstam att döda 20 friska djur.
Vi är stadsplanerare som kritiserar det faktum att för varje lägenhet som byggs måste det finnas en parkeringsplats.
Vi är samhällsplanerare som inte tycker det är så smart att lägga allt mindre resurser på järnvägen när behoven bara ökar.
Vi är kemister som tycker att det är bättre att undersöka om bekämpningsmedel skadar bönder innan de börjar användas snarare än att behöva hantera problemen i efterhand.

Det jag vill ha sagt är att Gröna Studenters 1400 medlemmar samlar en otrolig mängd kunskap inom all typ av vetenskap. Den måste vi få gehör för i miljöpartiets politik.

De närmaste åren har vi en unik chans i Gröna Studenters historia att få det. Vi är för första gången en stor och stark organisation när Miljöpartiet ska revidera sitt partiprogram. Självklart kommer Gröna Studenter vara en viktig del i den processen.

När jag står här idag gör jag det på min nästa sista dag som språkrör för Gröna Studenter. Strax efter klockan fyra i morgon, om vi lyckas följa tidsschemat, har vi många spännande val framför oss. Bland annat ska vi välja efterträdare till mig och Frida.

Det har varit två otroligt inspirerande, roliga, intensiva och lärorika år. Det finns säkert fler ord för att beskriva åren men jag kommer inte på dem nu.

Främst är jag så otroligt glad, och lite stolt över mig själv, att jag vågade svara ja på valberedningens fråga om jag ville vara språkrör. Det har varit en fantastisk resa med Gröna Studenter de senaste två åren.

Om bara några veckor lämnar jag även mitt uppdrag som styrelseledamot i Gröna Studenters lokalavdelning i Stockholm. Men känner jag mig själv rätt är inte det här sista gången jag är på möte med Gröna Studenter.

Slutligen vill jag passa på att gratulera er för att ha åkt hit. Jag är övertygad om att ni har en fantastisk helg framför er full av kloka diskussioner, spännande omröstningar och nya bekantskaper. Den peppen som ett årsmöte ger kommer ni kunna bära med er i era lokalavdelningar resten av året.

Förra året hade jag lite popkulturella referenser i mitt tal, jag vet inte om ni som var där tyckte det var bra eller dåligt. För att vara på den säkra sidan har jag inte tagit upp någon förrän nu. Jag vet inte heller om det här talet lika bra passar med såna referenser eller vilken låt jag i så fall ska referera till. Placebos The Bitter End känns lite felsyftande, likaså Doors The End. Kanske passar REMs låt bäst, åtminstone för att förklara min egen relation till Gröna Studenter.

It’s the end of the world as we know it.

Det här är slutet på Gröna Studenter så som jag lärt känna det de senaste åren.

Tack

The Return of the Tram

Idag var alltså dagen då Stockholmare åter kan åka spårvagn på stadens gator. Den första etappen av den nya spårvagnen som ska binda ihop city, västra kungsholmen, djurgården och ropsten. Spårvagnar är det idag mest effektiva sätt att bygga ut kollektivtrafiken inne i en vältrafikerad stad som Stockholm.

Under sommaren arrangerade SL en tävling på sin hemsida för att utse designen på de nya vagnarna som trafikerar linje 7. Tyvärr tror jag inte riktigt att SL förstod vikten av den tävlingen. Två av de tre alternativen var direkt löjliga och dessutom rätt fula medan det tredje var en variant där vagnen går helt i svart så när som på två vågräta guldfärgade linjer längst sidorna. När de nya svarta spårvagnarna nu börjar rulla på Stockholms gator tror jag att de kommer avgöra hur vagnarna kommer se ut under en lång tid framöver. Svarta, mörka och tråkiga alltså. Trist, tycker jag.

Jag ser ändå otroligt mycket fram emot en rödgrön valseger och en fortsatt utbyggnad av spårvägsnätet i innerstaden för att få fler och fler stockholmare att lämna bilen hemma och istället nyttja den fina kollektivtrafik vi har i staden.

Sandlådan Sergels torg

De senaste dagarna har min valtemperatur stigit ganska kraftigt, främst tack vare alla mina facebook-vänners ständiga peppande med aktiviteter, utspel och snygga affischer eller valbroschyrer.

Senast i raden av länkade artiklar är den här som berättar att valstugorna nu slagits upp på Sergels torg som att SSU och MUF slåss om platserna för affischering på räcket kring torget. Politik på sandlådenivå som självklart inte avgör valutgången. Läser också att min vän Filip Solsjö gett sig in i leken med ett tramsigt uttalande om att SSU provocerar för att de försökte göra samma sak som MUF, fast tidigare.

Största tecknet på att min valtemperatur stigit är väl kanske att jag börjat blogga igen. Hoppas uppdatera här betydligt flitigare än jag gjort den senaste tiden.

Ur askan in i politiken

Förutom att få folket runt om i Europa att diskutera vulkaner mer än de gjort i hela sina liv tidigare har Eyjafjallajökull fyllt Europas luft med så mycket aska att i princip all flygtrafik fått ställas in. Då passar, mitt i Miljöpartiets framgånsvåg, ett per oseriösa alliansföreträdare på att påstå att denna kaos är vad Miljöpartiets politik skulle leda till.

Förutom att det de påstår är ren lögn (Anders Wallner utvecklar det här) känns det som att nivån hålls lite väl låg, även för politiska påhopp. Ta till exempel den här artikeln skriven av två centerpartister. Att tro att Miljöpartiet bara vill lägga ner all flygtrafik och sedan inte ersätta den med något förefaller vara en något märklig inställning, de måste vara de två enda personerna i landet som inte förstått politiken för en kraftigt utbyggd spårbunden trafik till exempel. Folk som är inbokad på en tågresa mellan Stockholm och Malmö skulle inte behöva sitta strandade på Arlanda och vänta på ett flyg som aldrig lyfter, aska eller inte aska.

Vi ska inte förbjuda folk att flyga, vi ska bara göra det jävligt onödigt.

Läs även Per Bolunds svar på centerpartiets artikel och Jakop Lundgrens blogginlägg

Mitt tal på Gröna Studenters årsmöte 2010

Det finns en tradition att partier eller kandidater tar fram kampanjlåtar för att uppmärksamma sin valkampanj. Så vitt jag vet har Gröna Studenter aldrig haft någon men om jag skulle få bestämma vilken låt vi skulle använda just nu hade jag utan tvekan valt Petters Det går bra nu. Lyssna bara på de här siffrorna från studentstäder runt om i landet;

Linköping 14,4 %
Umeå 14,5 %
Lund 16,8 %
Uppsala 15,5 %
Göteborg 15,3 %
Stockholm 16,8 %
och till sist, här vi sitter idag,
Örebro 12 %

Det här är de resultat Miljöpartiet fick i respektive kommun för snart ett år sedan i valet till Europaparlamentet. Tillsammans har vi alla här inne i bidragit till de siffrorna och vi kommer fortsätta att bidra med vår fantastiska kunskap till det vi alla ser så mycket fram emot om nästan exakt fem månader.

I senaste numret av Miljöpartiets medlemstidning Grönt skriver Maria Wetterstrand i sin ledare om ungdomars framtid. Ungdomars framtida möjlighet att få jobb. Miljöpartiet har till skillnad från alliansregeringen ett tydligt alternativ för att lösa dels den arbetslöshet vi ser idag men även klara av de utmaningar som kommer. A Green New Deal är inte bara ett fint namn utan innebär också en nödvändig omställning av samhället. A Green New Deal skapar upp emot 200 000 jobb i Sverige i gröna sektorer. Utöver nya jobb innebär den här omställningen stora investeringar i ny teknik. Teknik som inte belastar naturens resurser. Det skapar dessutom ett stort behov av ny forskning för att ta fram all denna teknik. Ny teknik och nya lösningar innebär också en satsning på entreprenörskap. Något Miljöpartiet och Gröna Studenter varmt välkomnar som en del i den högre utbildningen. A Green New Deal är en av många fördelar med en ny regering i höst.

Alliansens politik sviker gång på gång på gång. En miljardsatsning för att lösa ungas bostadssituation har gett en, 1!, person en bostad. Den rikaste procenten i Sverige har fått lika mycket som den fattigaste fjärdedelen i alliansens solidariska Sverige. Höstens vargjakt, Centerns helomvändning i kärnkraftsfrågan, FRA och IPRED, ja listan kan göras hur lång som helst om alliansens misslyckande under de snart fyra år de regerat.

Då har jag ändå inte nämnt de katastrofala misslyckanden som Leijonborg, Björklund och nu senast Tobias Krantz stått för när folkpartiet har fått härja fritt på utbildningsdepartementet. Här kan jag som exempel nämna drogtester av barn under 15 år, utan att de är misstänkta för något! Betyg redan från lågstadiet, studieavgifter för utländska studenter, sänkt fribelopp! Och ett avskaffat kårobligatorium utan att säkerställa studenternas inflytande över sin utbildning och vardag.

Det är lätt att bli nedslagen över de här sakerna. Men jag vet att allt detta kommer bli bättre med en rödgrön regering! Redan nu har Miljöpartiet i valmanifestet tydligt markerat att högre utbildning är viktigt i ett grönt samhälle. Det ska satsas på en ökad kvalitet i utbildningen och studiemedlet måste höjas. Utöver det som skrivs i valmanifestet finns många andra bra, gröna, förslag för en bättre högskola. Därför tycker jag att vi redan nu ska börja köa för en plats i utbildningsdepartementet efter den 19 september!

När jag som företrädare för Gröna Studenter åker runt till landets högskolor är det med vetskapen om att vi är omtyckta! Vi står för den politik som Miljöpartiet driver och den är bra! Jag får höra det och jag hoppas att alla ni får höra det när ni kampanjar på er respektive högskola eller universitet.

Om jag får citera Maria Wetterstrands ledare i Grönt en gång till väljer jag den här biten ”Miljöpartiet har de framtidsinriktade idéerna”. Det är jag och hon, och förhoppningsvis även ni, helt överrens om!

Jag är övertygad om att vi på valvakorna runt om i landet den 19 september i höst kommer slippa höra Björn Skifs sjunga Det blir alltid värre framåt natten eller U2s Sunday Bloody Sunday.

Tack

Jag kandiderar till landstingsfullmäktige

Språkrör för Gröna Studenter och ledamot av Miljöpartiet Stockholm stads valgrupp.

Redan tidigt i mitt liv såg jag felaktigheter i samhället som jag har velat förändra. Det har funnits en tydlig vilja inom mig som mer och mer lett fram till de politiska idéer jag nu vill genomföra. Min hjärtefråga inom landstingspolitik är främst kollektivtrafik och på vilket sätt den kan bidra till regionutvecklingen. Genom den kollektivtrafikspolitik jag vill skapa vill jag underlätta för alla stockholmare att utnyttja den service sl erbjuder. Jag delar de åsikter som drivs av Miljöpartiet i Stockholms läns landsting.

Jag har studerat fem år på universitetsnivå och främst läst statsvetenskap. Statsvetenskapen har gett mig god kunskap om det politiska systemet som kombineras med min erfarenhet i partiet för att få insyn i hur mp fungerar lokalt. I kårvalet på Stockholms Universitet har jag de senaste två åren stått som förstanamn på Gröna Studenters lista och blivit invald i både kårfullmäktige och kårstyrelse där.

Oavsett om, eller hur högt, jag hamnar på listan inför valet nästa år ser jag mig själv som en självklar del i det valarbete som ska leda fram till en så stor framgång det bara går för Miljöpartiet. Det är viktigt att få ut sitt budskap och informera om vad jag som politiker vill göra men det är minst lika viktigt att det finns ett informationsutbyte tycker jag. Det är viktigt att tänka på att kombinera användandet av de olika medier som finns.


Texten ovan är min kandidatpresentation inför Miljöpartiet Stockholm stads provval inför valet 2010.

Piratpartister är våldtäktsmän?

Den märkligaste valanalys jag hittills läst är den som kommer från Annika Qarlsson (c), ordförande för Centerkvinnor och riksdagsledamot. Dessutom vice ordförande i centerns riksdagsgrupp.

I ett inlägg på sin blogg menar hon att de unga män som röstat på piratpartiet är samma unga män som våldtar unga kvinnor och ifrågasätter vems integritet det är de värnar. Inte nog med att det är en generalisering utöver någon som helst rimlig gräns så är det dessutom ett tecken på att riksdagsledamoten inte alls förstått innehållet i någon av de två politiska frågorna. Mycket tragiskt med tanke på att centern och Qarlsson var de som i riksdagen röstade för de välkända Ipred- och FRA-lagarna. Lyckligtvis har det redan kommit starka reaktioner från andra centerpartister och förhoppningsvis får vi även en offentlig ursäkt från Qarlsson själv.

Om detta var Qarlssons sätt att säga att hon inte vill sitta kvar i riksdagen tycker jag det var väldigt klumpigt gjort. Om det var menat som en seriös valanalys kan jag inte säga att jag är ledsen när Qarlsson får se sig om efter ett nytt jobb i oktober nästa år.

Läs mer: Maria Ferm, Alliansfritt Sverige, Stina Bengtsson

Valrörelseframgångar!

Runt om i landet hörs hela tiden positiva uttalanden om valrörelsen från de aktiva miljöpartister som hjälper oss fram i valet. För oss är det ju egentligen inte så konstigt men nu känns det som att Miljöpartiet håller på att växa ifrån att vara ett parti farligt nära 4-procentsspärren till att vara åtminstone dubbelt så stora.

Krassman konstaterar att Miljöpartiet nu är nästan lika stort som moderaterna bland de yngsta väljarna och i opinionsmätningar de senaste tiden har Miljöpartiet nästan varje gång blivit tredje största parti.

Fler bloggar som vittnar om de Gröna framgångarna: Johan Hellström, Gerillabloggen, Christian Valtersson.

Fortsätter det så här kan Miljöpartiet knappa hem tre mandat i valet som avslutas på söndag. Glöm inte att rösta, rösta Grönt!

Mitt tal på Miljöpartiet de Grönas kongress

Låt oss säga att jag är en typisk student. Jag började plugga 2005 och kommer därför i genomsnitt att ta examen 2011. När jag är klar kommer jag att ägna sju månader åt att leta efter ett jobb. På grund av den borgerliga regeringens nedmontering av de sociala skyddsnäten kommer jag under tiden inte att ha någon a-kassa, utan sannolikt försörja mig med fortsatta studiemedel medan jag halvhjärtat läser någon strökurs. Kanske bor jag, trots att jag är i genomsnitt 26 år gammal och med 20 % sannolikhet har barn, fortfarande hos mina föräldrar för att hålla kostnaderna nere.

Det låter ju faktiskt inte särskilt upplyftande, så varför valde jag att studera överhuvudtaget? Kanske ville jag kvalificera mig för mitt drömjobb, kanske försökte jag utveckla mig själv som människa. Kanske hade jag helt enkelt tittat på statistiken och insett att det ser ännu dystrare ut för dem som inte utbildar sig. Ungdomsarbetslösheten ligger nu på 24 % – tre gånger värre än för befolkningen i stort. Och bland dem utan högre utbildning är siffran 50 % högre.

Ja, det fanns uppenbarligen skäl för mig att vilja gå en högskoleutbildning. Men när situationen ser så dyster ut som den ändå gör så borde jag väl vilja göra något åt saken? Jag borde vilja påverka riktningen för samhället! Man skulle kunna tro det, men som den typiske, 26-årige student jag är så är sannolikheten att jag röstade i förra riksdagsvalet fem procentenheter lägre än för den genomsnittlige medborgaren. Är inte det konstigt?

Men vänta, kanske är det så att jag tänkte att lösningen finns i Europa, att det är EU som kan komma tillrätta med situationen? Jag anser ju trots allt att jobbfrågan är den tredje viktigaste EU-frågan. Men sanningen är att endast 30 % av mig röstade i förra Europavalet, och lika få tycks ha för avsikt att göra det i år.

Sanningen är, att jag verkar inte riktigt bry mig. Och om jag inte bryr mig, om jag inte försöker använda det inflytande jag har över samhället – förtjänar jag då verkligen bättre?

Mitt svar är ja. Att hjälpa sina medborgare att finna en meningsfull tillvaro, och att se till att deras potential kommer till allas vårt gagn är en del av samhällets ansvar. Och det gäller oavsett hur mycket eller lite medborgarna engagerar sig i den processen.

Just därför blir jag både ledsen, arg och besviken när jag ser hur dåligt samhället just nu lyckas med att axla detta ansvar. Ja, den så kallade arbetslinjen lämnar en hel del att önska.

Tänk om det istället var vi som bestämde. I ett grönt Sverige skulle nyutexaminerade akademiker kunna få a-kassa under en tid efter studierna, och därmed ha rimliga möjligheter att hitta ett jobb som de utbildat sig till, snarare än att behöva ta det första de kommer över. I ett grönt Sverige skulle de dessutom ha hjälp att hitta detta jobb av specialiserade akademikerarbetsförmedlingar som för samman arbetssökande och arbetskraftsökande inom just sitt område.

I ett grönt Sverige skulle entreprenörer, unga som gamla, ha bättre chanser att lyckas förverkliga sina företagsidéer genom lägre arbetsgivaravgifter för småföretag. Och i ett grönt Sverige skulle de, och alla andra, ha möjlighet att skaffa sig nya livsperspektiv genom ett friår, samtidigt som arbetslösa därigenom ges chansen att få in en fot på arbetsmarknaden.

I ett grönt Europa skulle miljontals människor få känna att de är en del i våra gemensamma strävanden att rädda världen undan en klimatkatastrof, för i ett grönt Europa skulle miljontals människor vara sysselsatta i de nya gröna jobb som skapas när vi äntligen i stor skala investerar i miljövänlig infrastruktur och hållbar energiproduktion.

Och jag blev väldigt glad under gårdagens arbetsmarknadspolitiska debatt, för efter den kände jag att chanserna är mycket goda att det i ett grönt Sverige kommer att finnas ett ambitiöst program mot ungdomsarbetslöshet.

Ja, i en grön värld skulle samhällets ansträngningar att leva upp till sitt ansvar gentemot mig – den typiske studenten – och alla andra medborgare verkligen inte vara något att skämmas för. Samhället skulle ta sitt ansvar, och då skulle allt vara väl. Eller?

Nej, det är inte riktigt så enkelt. Samhället har förvisso ett ansvar gentemot mig, helt oberoende av om jag bryr mig eller inte. Men det förändrar inte det faktum att jag också har ett ansvar. Jag har ett ansvar gentemot samhället. Jag har ett ansvar att engagera mig i den demokratiska processen. För demokratin är ingen självklarhet. Demokrati – folkstyre – kräver ett folk som bryr sig.

Som den typiske student jag är, är bara 49 % av mig samhällsintresserad. Det vill Gröna Studenter ändra på. Vi är nu nästan 600 medlemmar och på ständigt fler lärosäten ser vi till att synas och höras, inte bara för att locka fler att rösta grönt, utan lika mycket för att studenterna ska lägga märke till, fundera över och kanske till och med känna något för samhällsfrågorna.

Under veckorna som varit har Gröna Studenter bedrivit kårvalskampanj på flera av landets högskolor. För andra året i rad – förra året i Stockholm, nu i Göteborg – har Gröna Studenter ställt upp i ett val för första gången och direkt blivit största parti.

Under de kommande veckorna kommer ett tusental sådana här små foldrar att dyka upp runtom på landets högskolecampus. De talar om frågor som vi vet intresserar mig, den typiske studenten, och uppmanar mig att rösta grönt den sjunde juni. Och vi vet faktiskt, att om jag bara går och röstar, så är sannolikheten att jag röstar just grönt faktiskt över 15 % – ja, kanske ännu högre.

Så om vi kan få mig att gå och rösta den sjunde juni, då ökar definitivt möjligheten att vi får se ett grönt Europa, med fem miljoner nya gröna jobb. Men framför allt skulle det innebära att en ny generation medborgare visar att de är beredda att utkräva ansvar, och att ta ansvar. Det vore en seger för den gröna rörelsen, men det vore en än större seger för demokratin.

Den segern tänker Gröna Studenter kämpa för!

Tack.

Sexuell läggning, fortfarande ett problem

RFSL:s ordförande Sören Juvas har blivit nedslagen utanför en polisstation i Moldavien. Hans brott? Han var där för att fira den moldaviska pridefestivalen. Enligt RFSL:s eget pressmeddelande tror de lokala arrangörerna att det kan vara poliser som ligger bakom misshandeln. Detta är ytterliggare att bevis på att det inte är accepterat att vara den person man själv vill vara, eller yttrycka sig på sätt man själv väljer.

I Sverige är det sedan den 1 maj möjligt även för homosexuella att gift sig. Men på många andra håll i världen är inte människor jämställda resten av samhället om de inte har samma sexuella läggning som majoritetssamhället.

Homofobin försvann inte den 1 maj och det är viktigt att vi i Sverige som står upp för allas rättigheter, oavsett sexuell läggning, inte glömmer bort det!

När högskolorna pratar breddad rekrytering gör regeringen tvärtemot

I en tid när breddad rekrytering kommer högre och högre upp på agendan hos högskolor och universitet runt om i landet kom igår regeringens förslag på ett återinförande av yrkesutbildningarna på svenska gymnasieskolor, ett förslag som går tvärtemot alla förhoppningar om en bredare bas för högskolorna.

När en person söker till ett gymnasieprogram är han eller hon 15 år. Björklund och resten av alliansen vill att det valet ska avgöra om personen har behörighet att komma in på högskoleutbildningar eller inte. Detta krav är helt orimligt att ställa på en så ung människa.

Den lokala variationen ska också minska vilket skapar ett system med mindre variation, mindre flexibilitet och framförallt mindre möjlighet att anpassa utbildningen efter de olika förutsättningar som finns på olika orter eller hos olika elever.

Regeringen borde ta ett steg tillbaka, tänka över helheten i det svenska utbildningsystemet, från förskola till högskoleexamen och komma med ett förslag som är bra för Sverige och bra för de personer som ska få en utbildning, vi är många som inte vill tillbaka till 50-talets skolor!

Stadions framtid

Den senaste tiden har jag följt de förslag på arenabyggen runt om i Stockholmsområdet som ska modernisera de arenor elitfotbollslagen idag spelar på. Idag skriver dn.se om det förslag där Stockholm stadion byggs om till en ren fotbollsarena och har intervjuat en rad internationella friidrottskändisar som alla beklagar förslaget. Jag vill ställa mig till den skaran. Stadion är en historisk arena som byggdes till OS 1912. Den har en lång tradition av friidrottstävlingar till exempel DN-galan och målgång i Stockholm marathon. Att ställa en enskild klubbs intressen före alla andra idrotter som kan använda den känns inte som ett politisk korekkt beslut. Hellre en nybyggd större arena, om det ens behövs.

Om några år kommer det i Stockholm finnas en arena i Solna med kapacitet på ca 50 000 åskådare och en vid globenområdet med plats för ca 30 000 åskådare, jag är tveksam till om det är försvarbart att be skattebetalare finansiera en tredje stor arena i ett så relativt litet område. Anledningar som nämns är att lagen inte vill spela på samma arenor men klubbkänsla är en sak, skattemedel en annan.

Slutet för överflödiga flygplatser

Jag minns att jag som ung var kritisk till att lägga ner flygplatsen i Halmstad, "varför ska vi inte få ha en flygplats här?". Nu inser jag varför små flygplatser i Sverige, likt den i Halmstad, har så svårt att klara sig. Det finns helt enkelt för få möjliga resenärer. I skuggan av klimatdiskussionerna i samhället har dessutom fler och fler börjat inse det helt vansinniga i att ta flyget på en sträcka där det går utmärkt att åka tåg.

Nu skrivs det igen om att resandet minskar på Halmstad flygplats. Förhoppningsvis innebär detta slutet för allt onödigt inrikesflyg i Sverige. Vill man som hallänning flyga utomlands eller inrikes till norrland går det enkelt att transportera sig, med tåg, till Malmö eller Göteborg.

Studiemedel

I dagarna har det läckt ut att den studiesociala utredningen kommer föreslå att studenter bara kommer få studiemedel i fyra år. Studenter verkar dock reagera kraftigt mot detta förslag och en facebook-grupp som protesterar mot förslaget har en enorm tillströmning av medlemmar.

En "studentrepresentant" som har ingått i en referensgrupp för utredningen tycker in det finns några problem med förslaget utan säger istället hur bra det är att utredningen föreslår en höjning av studiemedlet med 400-500. SFS, Miljöpartiet och flera banker har konstaterat att det behövs en höjning med 900 kr. 400 kr kompenserar bara det vi studenter förlorat i inflation de senaste åren..

Grön ungdoms politik

Nyss gick jag ner från talarstolen på riksårsmötet för sista gången. Den här gången tycker jag att jag fick till det riktigt bra. Debatten gäller huruvida Grön ungdom ska stå själva eller om vi ska fortsätta att dela politik med Miljöpartiet de Gröna.

Jag har flera argument kring varför vi bara har att vinna på att driva samma politik som vårt moderparti gör. I den verksamhetsplan vi tagit på årets RÅM står det tydligt vad Grön ungdom väljer att prioritera samt vilken politik vi vill driva i valrörelsen. Vi har på riksårsmötet dessutom bestämt vilka kongressombud vi ska skicka till de Grönas kongress och vad dessa ska rösta i ett antal motioner på kongressen. Det är vårt sätt att vara med och påverka partiets politik i den riktning vi vill.

Det är inte förbjudet för medlemmar att inte helt dela partiets åsikter i vissa frågor, inte heller är det förbjudet för Grön ungdom att driva en politik som inte helt står i partiprogrammet. Vi ska fortsätta att driva den politik vi bestämmer på riksårsmötet! Men vi ska inte sluta hålla med vad partiet tycker.

Svensk arbetsrätt

Just nu debatteras bland annat arbetsrätten på riksårsmötet. "Svenskt näringsliv" har lagt en motion om att försämra den svenska arbetsrätten, det erkände en av motionärerna från talarstolen. De vill förvisso bara utreda frågan men avsikten måste ändå vara att gå i den riktning som motionen argumenterar för.

Förhoppningsvis delar inte mötet motionärernas åsikt men snart får omröstningen visa om grön ungdom stödjer svenska arbetares rättigheter eller inte.

De Gröna

Ja det ni läser ovan är min slutgiltiga kapitulation angående namnet på vårt fina parti. Att när det går använda det kortare, och helt ärligt mycket snyggare, namnet så ska vi göra det. De Gröna (med stor bokstav på båda orden) är enklare, kortare och tydligare.

Inlägget ska dock inte handla om vårt namn utan om vår politik. Just nu pågår diskussioner här på Råm om huruvida våra språkrör även ska kunna inneha ministerposter i framtida regeringar. I vår gröna ideologi förespråkar vi maktdelning. Den största maktdelning får vi om det inte är samma personer som innehar både positionen som språkrör och minister. Därför har jag yrkat om att en person som är minister inte på Miljöpartiet de Grönas kongress kan väljas till språkrör.

Nu börjar omröstningen. Det finns många andra spännande motioner vi också ska rösta om.

Grön ungdom prioriterar integritet

På Grön ungdoms riksårsmöte som för tillfället pågår i Göteborg diskuteras bland mycket annat vilken politik förbundet ska driva i framtiden och framförallt i den kommande europaparlamentsvalrörelsen. Förbundsstyrelsens förslag till årsmötet är att den prioriterade frågan ska vara integritet. Att Grön ungdom fokuserar på en fråga som tydligt prioriterats ner av Miljöpartiet de Gröna är mycket viktigt när det är en så aktuell och förmodligen betydelsefull fråga i valrörelsen. Det är dessutom så att Grön ungdom har ett väldigt stort förtroende i integritetsfrågan och därigenom kan konkurrera med piratpartiet, som ju faktiskt inte har någon annan politik. Klimatfrågan kommer Grön ungdom och Miljöpartiet alltid att driva, oavsett om det uttryckligen står att den ska prioriteras eller inte, det är inte heller där vi måste övertyga väljarna. Vi har redan störst förtroende i den frågan, större förtroende än något annat parti har i någon annan fråga.

En prioritering av integritetsfrågan är dels ett komplement till den politik vi annars driver, dels ett komplement till den politik som Miljöpartiet kommer driva. Tillsammans vi övertyga väljarna om att rösta grönt den 7:e juni!

Kärnkraftsfrågan

Debatten om kärnkraftens vara eller icke vara har åter blossat upp i Sverige. Den här gången verkar det finns en bred majoritet både i riksdagen och i folkopinionen för att bygga ut, eller åtminstone behålla nuvarande nivåer på kärnkraften.

Reklambyrån Hurra! har tagit fram en skraplott som visar faran med kärnkraften, en risklott. Denna ska ingå i Greenpeace kampanj mot en utbyggd kärnkraft i Sverige. Väldigt snygg och talande!

Att miljöorganisationer likt Greenpeace, Naturvårdsverket och Miljöpartiet de gröna ens måste ta debatten för att visa hur miljöovänlig kärnkraften är på lång sikt är väldigt synd. Istället borde all den tid och alla de resurserna läggas på att genom forskning och fakta visa hur vi kan göra istället! Det finns extremt mycket gröna energikällor för framtiden men utvecklingen har inte haft samma takt som det tekniska kunnandet, eller den politiska viljan.

Eftersom opinionen (även om underökningar på dn.se och liknande inte kan klassas som vetenskapliga) verkar stödja kärnkraft måste informationen om miljövänlig energi snabbt ut och synliggöras! Det går självklart inte att bestämma vad medier ska skriva om men vi som förstår vilken risk regeringens förslag utgör måste motarbeta det med allt vi kan! Min uppfattning är nämligen att ett sådant beslut inte kan klubbas igenom utan en folkomröstning eftersom svenska folkets beslut, till något annat undersöks, är att kärnkraften ska försvinna i Sverige.

Den tid vi har på oss är alltså den tid det tar för regeringen att utlysa en ny folkomröstning. Vi måste samtidigt verka för att få till stånd en sådan. Miljöpartiet är starka förespråkare av demokrati, vi ser att en av de bästa vägarna till direktdemokrati och medborgares inflytande och rättigheter går genom folkomröstningar. Då måste vi även ta dem på allvar! Därför får vi inte på förhand slå ut med händerna och ge upp inför ytterliggare en dum idé från den blåa alliansen. Än finns tid för hopp om förändring! Både vad gäller alliansens förslag och möjlighet till folkomröstning men framförallt när det gäller att stoppa kärnkraften!

Liveblogg igen!

Idag sitter jag på Gröna studenters rådslag som ska diskutera EP-val och det kommande verksamhetsåret. Efter lite nödvändigt kaffe och en macka är det nu dags för Hampus Rubaszkin att prata om vilka som är våra potentiella väljare i juni. Hampus jobbar dels som kampanjssamordnare och dels jobbar han med vår parlamentariker Carl Schlyter i Bryssel så han borde ha mycket intressant att prata om.

Nu kom vi in på bloggämnet här. Mycket spännande! Jag fick svara på lite frågor från bloggträffen och det finns som vi pratade om då stor potential för de politiska bloggarna att påverka och föra ut budskap.